om saknad

Jag saknar ditt skratt, dina händer och sättet du brukade se på mig. Jag saknar din röst i telefonen när du sa "hej då", den gick alltid upp lite och lät så gullig. Jag saknar när du kallade mig älskling och pussade min hand. Jag saknar att ligga med huvudet i ditt knä, jag saknar att ringa och säga godnatt. Jag saknar att ligga sked och känna känslan att just där kunde inget ont hända, just där var jag tryggast i världen. Jag saknar att inte kunna berätta om något kul händer för dig. Jag saknar din parfym och att försvinna in i din famn. Jag saknar och känner mig halv. Men ibland måste man överleva saknaden. Ibland måste man ta ett krampaktigt tag runt något för att fingrarna inte ska göra något så välbekant som att slå ditt nummer eller skicka iväg ett sms. För att om man gör det, kommer man någon dag inte sakna lika mycket längre. Det kommer inte göra lika ont.